En uppmaning till den som beträder gamla kyrkogården här i stan…
Människor i vår närhet kan, i princip när som helst, ”ryckas bort” för att aldrig mer återvända.
Och här står vi – rädda för att göra oss av med en tröja, ett skåp eller kanske några böcker.
Är inte det ganska förmätet ändå, att tillskriva materiella ting så stor betydelse? ;-)