Suck, sa Gero och andades ut ett hjärta på britsen…
I fredags upptäckte jag att Gero bitit sönder en kindtand ända ner till pulpan, så i måndags eftermiddag blev det veterinärbesök och operera bort tanden. Först idag har han blivit sig själv igen och som hundägare blir man ju så lycklig av att se sin hund göra de där helt vanliga sakerna, vare sig det är en magsjuka som stabiliserats eller som nu – en hund som ljudligt sträcker ut kroppen och t.om. vågar sig på en liten gäspning efter att senaste dygnet legat moloken med munnen stumt ihopstängd och knappt reagerat på tilltal :-)
Nu blir det till att rensa frysen från älgben, och ge dem till någon hund som inte är lika intensiv i sitt gnagande som ovanstående Mr Benkross… ( för övrigt den enda hund jag haft som lyckats smälla i sig ett 40 cm långt och grovt ben på mindre än en halvtimma… fanns inte en enda smula kvar av benet då jag kom in i rummet igen :-( )