Mysigt med snö på fönsterblecket…
Jag är en riktig hemmaräv. En sådan som aldrig längtar bort, men ofta hem ;-)..
När man är en hemmaräv måste man mana sig själv till att ge sig iväg ut på strapatser, annars är risken överhängande att man bara kommer få se sina egna väggar. Förra helgen tog vi in på hotell i grannstaden, firade bröllopsdagen och åt gott på restaurang. Hotellrum är ju som regel väldigt väl inrättade för en god natts sömn ( sängen har en trygg placering = a och o, inte massa onödiga prylar i rummet som stjäl fokus, färgerna är anpassade för vila, tjocka gardiner som stänger ute omgivningen och på golvet ligger ofta en heltäckning som dämpar ljud ), det enda som motverkar total avkoppling är den obligatoriska vägghängda tv’n… som man så klart själv väljer om man vill titta på eller inte… Och det slog mig att jag hellre hade velat övernatta hemma..!
Jag kom på mig med att sakna något så trivialt som golvvärmen i badrummet, vårt blanka nya kakel och fönstret med zick-zackträdet.
Tänk att för bara några månader sedan var vi utan toalett helt i fyra veckor och fick springa ner till tvättstugan i grannhuset för att använda den lilla ”sunkiga” toan… och idag har jag blivit så bortskämd att jag inte förmår mig uppskatta ett hotellbadrum.
Det här är inte bra. Det är lyxens baksida; att tillvänja sig vid en högre standard.
Nästa gång så blir det till att hyra en liten stuga, gärna med utedass och inget indraget vatten ;-)